16:35:00
Bipolär sjukdom och lite Borderline enligt DSM IV
Att ha en bipolär sjukdom innebär att man i perioder växlar mellan en hypoman eller manisk fas och en depressiv fas. Det som nuförtiden kallas bipolär sjukdom kallades tidigare manodepressiv sjukdom.
Bipolär sjukdom
Det finns bipolära tillstånd av olika slag, som kallas bipolär typ 1 (mani och depression) och bipolär typ 2 (hypomani och depression).Även andra typer och blandtillstånd finns men de är inte lika vanliga.
Det som skiljer tillstånden åt är framför allt på vilket sätt den maniska fasen ser ut. I den maniska/hypomana fasen kan man förlora omdömet och bete sig på ett sätt som skapar problem när det gäller till exempel relationer, arbete och ekonomi.
Under en manisk period är det vanligt att man är överdrivet upprymd, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende. Man kan också lätt bli irriterad och vissa behöver mindre sömn.
Vid bipolär typ 1 är den maniska fasen mycket mer uttalad, med en större överaktivitet, ännu mindre sömnbehov, större omdömeslöshet.
Den som är manisk förlorar ofta verklighetsuppfattningen i större utsträckning.
Vid bipolär typ 2 har man en hypoman fas, uppvarvningen, självöverskattningen och omdömeslösheten är då oftast inte lika uttalad även om konsekvenserna kan bli lika uttalade.
En kort period med ökat alkoholintag som följs av djup nedstämdhet, en kort period med ett förändrat sexuellt beteende eller korta perioder där man på jobbet är mer “charmig”, “aktiv” eller irriterad på chefen kan alla vara tecken på hypomani om såna perioder följs av depressioner.
När man är deprimerad kan allt kännas svårt och man kan förlora livsglädjen. När man är deprimerad känner man sig ofta nedstämd, har svårt att koncentrera sig och har dåligt självförtroende.
Det är också vanligt att man får sömnbesvär och minskad eller ökad aptit. Mellan perioderna av sjukdom brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt.
Symtom – mani/hypomani
Vanliga symtom i den maniska/hypomana fasen är:
-förhöjd sinnesstämning
.-ökat självförtroende
-överaktivitet
-irritabilitet.
Sömnbehovet brukar vara klart mindre när man är manisk eller hypoman.
I denna fas påverkas också omdömet så att man kan göra saker som man annars inte skulle gjort för att man tycker att man har mer rätt än andra, är smartare än andra eller har rätt till saker på ett sätt som inte hör till ens normala.
Det kan till exempel handla om att köpa saker som är för dyra för en, eller att ha ett sexuellt beteende som är gränslöst eller respektlöst.
Man behöver nästan alltid inneliggande vård när man är manisk men förstår det inte själv just då. Om någon föreslår något sådant kan det leda till stark irritation eller konflikter, trots att den som är manisk kanske inser att omvärlden på något sätt har rätt.
I sådana situationer kan polisen behöva hjälpa till så att man kan komma under vård, inte sällan behövs tvångsvård under en kort tid.
För den som är hypoman är behovet av sluten vård inte lika självklart, man kan ibland klara av sitt arbete eller trots de hypomana tecknen ändå kunna fungera socialt, om än med svårigheter eller negativa konsekvenser av ens tillstånd.
Depression
Vid depression brukar man ha de flesta av följande symtom:
-nedstämdhet
-håglöshet
-glädjelöshet
-koncentrationssvårigheter
-dåligt självförtroende
-sömnbesvär
-ökad eller minskad matlust
-känsla av hopplöshet
-minskad sexuell lust.
De depressiva tankarna kan väcka frågan om man har “rätt” att leva, eller så blir man trött på livet av andra skäl.
De tankar man då har är oftast helt annorlunda än när man inte är deprimerad och självmordsönskan kan dyka upp. Det är viktigt att man söker hjälp, eftersom symtomen kan förvärras om man inte får behandling.
Behandling
Läkemedel och psykoterapi kan göra att svängningarna i stämningsläget och självbilden minskar och att man slipper återfall. Det är också viktigt att man får kunskap om sin sjukdom så att man kan känna igen tidiga tecken på att man håller på att bli dålig.
Vid svåra besvär kan man behöva vårdas på sjukhus.
När ska man söka vård?
Om man misstänker att man själv eller någon annan har bipolär sjukdom ska man kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk mottagning.
Olika händelser kan utlösa sjukdomen
Ofta är det någon stressande livshändelse, framför allt i sjukdomens tidiga skede, som orsakar en ny sjukdomsepisod.
Det gäller särskilt när man får depression, men också en mani kan utlösas av yttre påfrestningar. Med tiden tycks yttre påverkan få allt mindre betydelse och sjukdomsorsakerna återkommer oftast spontant utan synbar orsak.
Många andra omständigheter, som personlighet, långvarig stress, kroppsliga sjukdomar och omgivningens sätt att reagera kan påverka sjukdomen på lång sikt.
Vid depression finns risk för självmordsförsök och självmord. Därför behöver man ofta få vård på sjukhus, läkemedel och vara sjukskriven under den tid det tar att tillfriskna.
Drygt en av hundra får sjukdomen
Risken att någon gång i livet insjukna i bipolär sjukdom är en till två procent. Om man även räknar in lindrigare former av sjukdomen stiger siffran till fem procent eller mer.
Sjukdomen är lika vanlig i hela världen och förekommer hos människor i alla socialgrupper. Det är vanligast att man insjuknar första gången när man är mellan 15 och 30 år.
Svårt för anhöriga
Att leva nära en person med kraftiga humörsvängningar kan vara påfrestande. Det är lätt att förstå att man ställs inför svåra överväganden då en närstående är manisk eller djupt deprimerad.
Många anhöriga beskriver också att det är mycket påfrestande att man inte i förväg vet hur familjesituationen kommer att vara. Det blir svårt att planera gemensamma aktiviteter. Familjeekonomin blir ofta ansträngd av långa sjukskrivningsperioder och perioder med ekonomisk expansivitet.
Ofta underlättar det mycket om hela familjen har en god kontakt med den läkare som behandlar personen med manodepressiv sjukdom.
Det kan vara bra att den som är sjuk, tillsammans med familj och behandlande läkare, under en frisk period kommer överens om hur man ska förhålla sig till varandra och vem som ska kontaktas vid nya sjukdomsperioder. Ett gott råd brukar vara att försöka vara öppen och tydlig mot varandra om när och hur man kontaktar vården.
Viktigt med behandling
Det är viktigt att man tidigt får behandling eftersom sjukdomen annars medför stora sociala och medicinska påfrestningar. Risken för självmordsförsök och självmord är särskilt stor vid depression hos personer med bipolär sjukdom.
Man kan behöva flera olika behandlingar
Det är viktigt att man får skydd mot återfall i sjukdomen.Det kan vara:
-förebyggande läkemedelsbehandling
-kunskap om hur ens egen sjukdom brukar utveckas, särskilt egna -tidiga tecken på en ny episod
-stöd av familj och andra i omgivningen
-bra förmåga att kommunicera och lösa problem
-god kontakt med behandlare.
Det är mycket viktigt att den förebyggande medicinska behandlingen är individuellt anpassad och att den påbörjas så snart som möjligt efter att man har blivit sjuk. Sådan behandling får man på psykiatriska kliniker eller psykiatriska öppenvårdsmottagningar.
På flera ställen finns också specialiserade psykiatriska mottagningar för personer med bipolär sjukdom och svårbehandlade depressioner.
Förebyggande läkemedelsbehandling.
Läkemedelsbehandlingen går i första hand ut på att minska svängningarna i humöret och förebygga återfall. De vanligaste läkemedlen är så kallade stämningsstabiliserande mediciner som litium, till exempel.
Ofta viktigt med psykoterapi
Psykoterapi är för många en viktig del i behandlingen av bipolär sjukdom. I terapin får man hjälp att bearbeta tidigare upplevelser och personliga svårigheter som kan utlösa eller underhålla en affektiv sjukdom.
_____________________________________________________
Borderline enligt DSM IV
En borderline personlighetsstörning enligt DSM IV karakteriseras av
ett genomgående mönster av instabilitet i relationer med andra människor, i självbild och affekter, samt markerad impulsivitet med början i tidig vuxen ålder.
Detta visar sig på olika sätt, varav minst fem av följande:
1. Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.
2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.
3. Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.
4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.
5. Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar.
6. Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).
7. Kronisk tomhetskänsla.
8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).
9.Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.
Relationer med andra är intensiva, men stormiga och ostabila med markanta skiftningar av känslor och svårigheter i att vidmakthålla intima nära kontakter.
Dessa personer kan ibland manipulera andra och har ofta svårt att lita på människor. Där finns också emotionell instabilitet med markanta och frekventa skiftningar från att känna ensamhet, tomhet, depression till irritation och ångest.
De kan vara oförutsägbara och impulsiva i sitt beteende- vilket kan inkludera överdrivet handlande, promiskuositet, spelande, droger eller alkohol. Olika slags medberoende, snatteri, hetsätning eller fysiskt självskadebeteende som självmords tendenser förekommer också.
Personen kan visa opassande och intensiv ilska eller vrede med ’temper tantrums’, konstant grubblande och ilska, känslor av deprivation och kontrollförlust av rädsla över att inte ha kontroll av sina arga känslor.
Där finns också identitetsstörningar med förvirring och osäkerhet om självidentitet, sexualitet, mål i livet, värderingar, yrkesval och vänskap. Det finns också en djuprotad känsla av att vara spräckt, bristfällig, skadad eller dålig på något sätt, med tendenser att bli extrem i sitt tänkande, känslor eller beteende.
Under extrem stress eller i svåra fall så kan det finnas korta psykotiska episoder med kontrollförlust av kontakt med verkligheten eller uppvisa bisarrt beteende eller symptom. Även i mindre svåra situationer så är det ofta betydande spänningar av relationer och prestationer.
Depression som ackompanjerar denna störning kan leda till mycket lidande och kan resultera i svåra självmordsförsök.
